Titta Lill-Hans

Lill-Hans mamma och pappa  har kommit bort. Nu är Lill- Hans alldeles ensam i skogen …

”Med avskalat barbrolindgrenskt Maxboks-språk, utan skiljetecken, berättar den ALMA-prisbelönade författaren om Lill-Hans äventyr bland farliga djur i suggestiv miljö målad av Aron Landahl … Berättelsen är en skrämmande dröm som slutar harmonilyckligt. Landahls bilder påminner om Maurice Sendak, William Blake och Hans Arnold, men har en alldeles egen estetik som genialt kontrasterar Lindgrens mjukt harmoniska text. En alldeles underbar bok att läsa och titta i tillsammans, barn och vuxen, hur många gånger som helst. Boken är dessutom utomordentligt vackert formgiven.” Jan Hansson i BTJ

Om Barbro Lindgrens och Aron Landahls tidigare bok Titta Rödluvan (2020):

”Hur klarar sig då den pekbokifierade Titta Rödluvan i det ständiga flödet av nya Rödluvor? Synnerligen väl, vill jag påstå. Få bemästrar konsten att koka ner en berättelse till några sparsamma, förtätade strofer som Barbro Lindgren. Från det inledande Titta Rödluvan/Rödluvan snäll till att Jägargubben knivar vargen sitter tonträffen och fraseringen på millimetern rätt. Aron Landahls suggestivt murriga bilder innehåller all den dramatik som undertrycks i texten. Liksom Hamlet, lämpar sig sagan om Rödluvan väl att återberätta på nya, överraskande sätt eftersom den är så välkänd. Titta Rödluvan väger upp sagans otäcka sidor med en orädd Rödluva, varm humor och ett försonande slut de tar pekboken till nya höjder.” Maria Lassén-Seger i Opsis Kalopsis

”Texten berättar oskuldsfullt à la Max: Kommer ­vargen . Fast helheten är ohygglig: skogen är mörk och farlig, vargen stor och grå. Aron Landahl sparar inte på krutet med utglesade bilder av dunkel utsatthet i ett centraleuropeiskt landskap. Landahl pimpar dock med lite dansant Chagall-stämning, det tackar man för Barbro-fans kan lägga ännu en kultbok under kudden; vi är ju rätt många.” Margareta Sörensen i Expressen