Catharina Grönqvist Olsson, Erik J. Olsson

Den mjuka staten

Feminiseringen av samhället och dess konsekvenser

Under de senaste femtio åren har kvinnors makt i ­Sverige stärkts på ett dramatiskt sätt. Från att tidigare ha varit det generellt underordnade könet har kvinnor idag rentav en ­ledande ställning på många centrala områden. Viktiga yrken och samhälls­institutioner som tidigare dominerats av män domineras idag av kvinnor.

I Den mjuka staten undersöker Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olsson, utifrån aktuell forskning från flera vetenskapliga fält, vad denna omvälvande demografiska utveckling innebär och vad den fått för konsekvenser. De behand­lar även vad som kan komma att ske om maktbalansen mel­lan könen fortsätter att förskjutas i den riktning den gör för närvarande.

Sammantaget ger boken en unik belysning av ett nytt och angeläget men sällan diskuterat samhälls­fenomen: den ­ökande feminiseringen av stat och samhälle. Särskild ­beto­ning ligger på skolan och andra delar av den offentliga ­sektorn.

Författarna driver tesen att kvinnors ökade inflytande inte bara har fått odelat positiva effekter, utan även är en viktig faktor bakom att Sverige idag kan kategoriseras som en mjuk stat. Termen myntades av ­nationalekonomen ­Gunnar Myrdal för att beskriva stater som på grund av ­bristande lagstiftning eller regelefterlevnad lider av social oordning.

OM FÖRFATTARNA
Erik J. Olsson är professor i teoretisk filosofi  vid Lunds universitet. Hans senare forskning är tvärvetenskaplig och behandlar bl.a. jämställdhet och offentlig styrning. Han har publicerat ett tiotal fackfilosofiska böcker samt många tidskrifts­artik­lar. Erik J. Olsson är ordförande i Academic Rights Watch som värnar den akademiska friheten. Catharina Grönqvist Olsson har mång­årig erfarenhet av att arbeta inom offentlig sektor med inriktning på arti­ficiell intelligens, digitalisering och arkiv- och informa­tionshantering. Hon är utbildad arkivarie och legi­timerad sjuk­sköterska med undervisningsuppdrag på Lunds univer­sitet.

FÖRFATTARNA OM BOKEN
Det svenska samhället har sedan 1960-talet blivit allt mjukare och snäl­lare; vi har gått från att vara vänliga men bestämda (kind) till att vara snälla och undfal­lande (nice).

Den nya mjukheten tar sig även uttryck i plattare, mindre hierarkiska organisationer. Medan kraven på prestation har minskat har kraven på att omfatta de värderingar som anses goda ökat. Tre typfall är: polisens defensiva strategi vid upplopp och kravaller; den mer toleranta synen på offentliganställda som begår fel i tjänsten; skolans mjukare hållning där prestationskraven på eleverna är lägre och otydligare och där lärarna inte har samma auktoritet som tidigare.

Att samhället och staten blivit mjukare och snällare är det få som förnekar. Frågan är vad det beror på och huruvida det alltid är önskvärt.

Enligt den moraliska kompasshypotesen är orsaken att mjuka värderingar är objektivt riktiga och att vi har blivit bättre på att inse detta. Hypotesen är emellertid svår att upprätthålla i ljuset av de problematiska konsekvenserna av samhällets mjukhet men även på grund av filosofiska och kunskapsteoretiska svårigheter.

Enligt den könsdemografiska hypotesen är ­orsaken till det mjukare samhället en demografisk förändring som lett till stor kvinnlig majo­ritet i skolan och på andra samhällsområden   i kombination med psykologiska könsskillnader, där kvinnor utmärker sig genom ett mjukare förhållningssätt.

I vår bok argumenterar vi för att samhället behöver ta den könsdemografiska hypotesen på allvar.

SAGT OM BOKEN

»I Sverige har lärare mist sin auktoritet, poliser uppmanats att undvika konfrontation, vård har länge trumfat straff och ytterst få tjänstemän döms för tjänstefel trots flagranta överträdelser. Några av konsekvenserna är, enligt författarna, att klyftan mellan den mjuka offentliga sektorn och det hårdare näringslivet ökat, att framför allt kvinnor kämpar med en orimlig arbetsbörda i de nya genuskontrakten, och att en stark och emotionellt driven wokekultur tagit plats på institutionerna. Paret Olsson kräver ingen intellektuell underkastelse utan uppmuntrar snarare till egen reflektion. Den mjuka staten vill möjligen fånga alltför mycket i en och samma förklaringsmodell, men den har förutsättningar att göra sina läsare förvånade, upprörda, generade och förbannade, var och en utifrån sina positioner i frågorna. Men paret Olsson kräver ingen intellektuell underkastelse utan uppmuntrar snarare till egen reflektion. Det här är en bok som kommer att få många att grunna över de livsval som gjorts och varför livet – egentligen – blev som det blev.« Gunilla Kindstrand i Svenska Dagbladet

»… författarna vill problematisera förändringar i social kultur och samhällsstyrning som de relaterar till den ökande mängden kvinnor i maktpositioner inom myndigheter, skola och utbildningsväsende samt näringsliv. De argumenterar för att Sverige på grund av detta fått en förändrad organisationskultur. Boken erbjuder bitvis intressanta perspektiv och frågeställningar och många av de frågor som diskuteras, såsom problem med måluppfyllelse inom skolan, är väl värda att reflektera kring. Detta oavsett om läsaren håller med om grundtesen eller inte. Helhetsbetyg: 4 av 5.« Elin Forsgren i BTJ

»Här är en bok som det officiella Sverige kommer att bli tvungen att ignorera. Den är till och med skriven av två respektabla medborgare som knappast kan avskrivas som rasister, fascister, populister eller nostalgiker från Skåne, Halland eller Blekinge. Den ena är professor i teoretisk filosofi, den andra är utbildad arkivarie och sjuksköterska med mångårig erfarenhet från offentlig sektor. Ändå landar deras folkhemsporträtt som en slägga i den finaste porslinsutställningen.

Vad får denna duo att gå emot Stockholmsnormen för män och kvinnor år 2024 och riskera att bli svartlistade? Det kräver en bra förklaring. Förklaringen är att sanningen, enligt författarna, måste fram, kosta vad det kosta vill. Och sanningen är att den progressiva spridningen av egalitära och feminina bedömningar, särskilt inom den offentliga sektorns institutioner och självförståelse, har allvarliga konsekvenser för statsmakten och den kulturella sammanhållningen.

I boken presenteras forskning från flera discipliner och det betonas att jämställdhet mellan kvinnor och män har många positiva aspekter. [Författarna] har bara fräckheten att fokusera på den mindre uppmärksammade negativa utvecklingen sedan 1970-talet. På så sätt kan boken läsas som en alternativ historia om föregångslandet Sverige, berättad i 13 kapitel med fotnoter, litteraturförteckning och mycket statistik. Det är ett imponerande pionjärarbete. Det vore en gåva om Den mjuka staten kunde ges ut på danska så att fler kunde läsa den innan den danska välfärdsstaten utsätts för samma förstörelse inifrån.« Mikael Jalving i Kontrast (Danmark)

»… boken är i första hand en uppvisning i misogyni. Författarna beklagar att pojkar i en jämställd skola inte får utlopp för sin instinkt att skapa hierarkier (med flickor längst ned). Den feminina kulturen i Sverige tvingar mannen att sköta dagligt hemarbete “såsom disk och tvätt, trots att han inte är särdeles intresserad av detta”, och kvinnan att “orientera sig mot yrkeslivet, något som hon å sin sida inte direkt vurmar för”. Den mjuka staten hade aldrig klarat vetenskaplig granskning (en typisk ”manlig ritual” som hör till den ”maskulina intressesfären”). Men bokens stora problem är inte vetenskapligt utan moraliskt: Författarna nyttjar vilseledande metoder för att dra slutsatser som misstänkliggör kvinnor som grupp. Det kan bara betraktas som en del av en målmedveten kamp mot deras plats och inflytande i samhället. Kvinnorna ska kuvas.« Jesper Ahlin Marceta i Göteborgs-Posten

»Den mjuka staten handlar alltså om den ökande feminiseringen i skola och offentlig sektor. Svenska kyrkan platsar väl in, men det skriver inte författarna mycket om. Jag fattar i alla fall! Konsekvensen fattar jag också: Ett samhälle som inte håller samman, men väl riskerar att falla samman … Kanske skulle jag inte riktigt hålla med om att ”en betydande majoritet av landets präster” är kvinnor. Inte ännu. Men snart nog. Däremot är feminiseringen av kyrkolivet uppenbar. Är det lika tydligt hur gamla tiders manliga präster såg på kallelsen på ett manligt sätt – ”att leva för att arbeta” – och att feminiseringen rakt av gett oss en annan kultur, där präster ”arbetar för att leva”? ”Går till jobbet”, som Karl Marx och Friedrich Engels skulle säga. Håll i er nu, för jag tror slutsatsen förklarar en hel del för Svenska kyrkans vidkommande: ”På grund av den feminina instrumentella synen på arbete som därigenom vinner mark har dessutom motivationen och den energi som investeras i arbetet minskat.” Så här får man självfallet inte uttrycka sig och likväl tror jag att det är sant – och en rimlig förklaring till att det blev som det blev.« Dag Sandahl

»Ett fantastiskt arbete, ’long overdue’. Detta borde verkligen kunna bli ett tändande spån för en debatt som Sverige borde haft sedan decennier, men som vi nogsamt undvikit.« Guy Madison, professor i psykologi, Umeå universitet

»Ett utmärkt arbete, en viktig bok, kanske en av de viktigaste för att förstå den samtid vi lever i.« Klaus Solberg Söilen, professor i företagsekonomi, Högskolan i Halmstad