Inbunden
240 sidor
Utgivningsår: 2016
ISBN: 9789187207778
Framtidsstaden
Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?
Det finns två berättelser om Malmö.
En optimistisk, som tar fasta på Öresundsintegrationen, högskolan, kulturblandningen och den unga befolkningen.
En pessimistisk, som handlar om den urholkade ekonomin, segregationen, kriminaliteten och kulturkonflikterna.
Anhängarna av de båda, delvis motstridiga, berättelserna tycks emellertid vara ense om en sak: Att Malmö är Framtidsstaden och att det vi idag kan iaktta här, imorgon kan bli verklighet i resten av Sverige.
Men vad är det då som händer i Malmö – bortom högtidstal och svartmålningar? Reportern Lars Åberg gav sig ut på en resa i den stad där han bott i nästan hela sitt liv för att söka svaren.
“Jag har bott i staden i nästan 60 år. Jag har cyklat till skolan över fält som senare blivit höghusområden, mina barn har växt upp här, jag har varit engagerad i det lokala kulturlivet och samhällsdebatten – och jag har sett den radikala förvandlingen från 1970-talets kulturfientliga utflyttningsort till 2010-talets expansiva inflyttningsort.
Befinner man sig länge i samma miljö kan det ta tid att uppfatta hur förhållandena förändrats. Så en dag tvingas man söka vård på sjukhuset – och i ett slag inser man hur annorlunda allting har blivit. Jag tror att många kan ha den erfarenheten av Malmö; ett slags ketchupeffekt som bidrar till att man blir orolig för hur välfärdssamhället över huvud taget ska kunna leva vidare.” Lars Åberg
OM FÖRFATTAREN
Lars Åberg är journalist och författare till ett drygt tjugotal böcker, bland andra Cowboy. På drift i ett annat Amerika (2002), Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige (tillsammans med Eduardo Grutzky, 2013), Egna röster, egna bilder. När somalier själva berättar (2014) och de i USA utgivna West samt Floating in Sausalito (med fotografen Lars Strandberg, 2011 och 2016).
RÖSTER UR “FRAMTIDSSTADEN”
“Folkvandringar har alltid förekommit och de förvandlar de större städerna först. Nu kan de från resten av Sverige komma hit och se vad som kommer att hända hos dem om några år. Och detta menar jag på gott och ont eftersom jag älskar Malmö.” Greg Dingizian, fastighetsägare
“Vi kommer snart att tycka att 2017 var en oskyldig tid. Jag säger ibland: ‘Så gör vi inte i Sverige.’ Då svarar de: ‘Vad är det med dig, mannen? Så gör vi, så är det.’ De är 100 som säger så gör vi’ och vi är 10 som säger ‘det får ni inte’. Vem får rätt i slutänden?” Mikael Johansson, säkerhetsansvarig, Malmö tingsrätt
“Det krävdes en väldig insats för att häva den förlamning som rådde. Vi renoverade för mycket stora belopp för att få tillbaka någon form av värdighet i området. Men det går åt rätt håll, det har blivit lugnare i husen.” Mats Nilsson förvaltningschef, Malmös kommunala bostadsbolag
“Tidigare bodde många i miljonhusen. Nu har vi en stor kategori som bor på gatan.” Marie Jensen, sjuksköterska och säkerhetshandläggare, Skånes universitetssjukhus
“De kulturer och personer som har velat ha ett segregerat samhälle har blivit fler och har fått mer att säga till om.” Jahangir Hosseinkhah, chef på Jobb Malmös anställningsenhet
“Rosengård är en sluten värld. Många vuxna lämnar aldrig stadsdelen. Men om man lever byliv kommer man ingen vart.” Dialy Mory Diabaté, coach, Malmö Boxningsklubb
“Man ska titta på Malmö just när det gäller utanförskapet och hålla upp ett varningens finger. Vad sker om vi inte tar de här problemen på allvar och vågar ta tuffa diskussioner och fatta lite obehagliga beslut?” Torbjörn Tegnhammar, oppositionsråd (M)
“Vi har en extremt stark utveckling vad gäller arbetstillfällen. Här finns en internationell befolkning som pratar flera språk. Att du har många flerspråkiga ungdomar är bara ett problem om du inte får utveckla dina språk.” Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande (S)
INTERVJUER OCH REPORTAGE AV LARS ÅBERG
SVT Skåne: “Det är en bekymrad bok”
Sydsvenskan: “Han har gjort segregationen i Malmö till en bestseller”
Tomas Polvall, Kristianstadsbladet: “Malmös växande klyftor ger tyngre problem”
Tove Lifvendahl, Svenska Dagbladets webb-TV: ”Djupa klyftan i Malmö berör hela Sverige”
SVT RAPPORT 22 JANUARI (inslaget börjar ca 5,15 minuter in i programmet)
SVT AGENDA 22 JANUARI (inslaget börjar ca 15,15 minuter in i programmet)
DANSK PUBLIC SERVICE-TV, DR2 DEADLINE, 22 JANUARI (inslaget börjar ca 20,29 minuter in i programmet)
ERIK FICHTELIUS, POLITIK I BOKHYLLAN, SVT2, 30 JANUARI. (Inslaget börjar ca 6:39:00 in i programmet.)
ARTIKLAR AV LARS ÅBERG OM FRAMTIDSSTADEN
Göteborgs-Posten: “Tänk om Sverige blir som Malmö”
Kvartal: “Staden som förebådar Sveriges framtid”
RECENSIONER OCH ARTIKLAR OM FRAMTIDSSTADEN
“Det är stark kritik mot såväl politiker som tjänstemän i Malmö stad. Även för den som inte delar svaren som är underförstådda i Åbergs text så är det en intressant debattbok som på ett förtjänstfullt sätt belyser problemområden i Malmös såväl som Sveriges utveckling.” Jorun Koca Jakobsson i BTJ
“Han [Lars Åberg] kommer att kallas reaktionär av vissa, han kommer att kallas invandringskritiker av vissa, han kommer att ses som sanningssägare av andra. Han tar ställning, det kan man säga. Han säger att integrationen i Malmö har misslyckats, inte för att det finns en strukturell rasism i samhället utan snarare en strukturell välvilja där man har kört samma integrationsprojekt i tjugo år och problemen bara har blivit större. Det här kommer att diskuteras jättemycket. Jag tycker att han skriver rakt, han har bra argumentation … Jag tycker att den här är väl värd att läsa oavsett om man bor i Kalix, Hudiksvall eller Värnamo.” Magnus Utvik i Gomorron Sverige den 10 januari
“Boken är ett stycke gott journalistiskt hantverk om tunga och allvarliga problem. Framtidsstaden är en av de viktigaste böckerna som jag läst på mycket länge. Inte minst har Lars Åberg lyckats att gestalta konsekvenserna av politisk ovilja att se saker och ting som de är. Boken är mycket lärorik och samtidigt smått skrämmande i sin vardaglighet. Många som är och som varit aktiva i (kommun)politiken kommer att känna igen sig i olika saker.” Widar Andersson i Folkbladet
“Lars Åbergs nya bok om Malmö är en rysare. Politikerna måste ta hans ödesmättade fråga på allvar … I dag mildras flera av Malmös problem med stöd från resten av Sverige. När staden plågas av en mordvåg som har dränerat hela Skåne på erfarna utredare kommer hjälp från andra polisdistrikt. Och kommunen får fem miljarder kronor i utjämningsbidrag varje år, en fjärdedel av budgeten. Om resten av Sverige blir som Malmö, vem ska då betala?” Patrik Kronqvist i Expressen
“Medan omvärlden pekar fingrar och sparkar på en stad som ligger ner, är Malmö fullt upptaget med att lyfta upp sig själv i nackskinnet. Att påtala fel och brister är lätt – men det krävs Malmöbor för att kavla upp ärmarna och återigen slå världen med häpnad. Det har gjorts förr, och det kommer göras igen.” Csaba Bene Perlenberg i Kvällsposten
“Vad är det för en stad Lars Åberg berättar om? Åberg har levt 60 år i Malmö. Jag lämnade födelsestaden vid 30 års ålder. Åberg har erfarenhet av samma slags Malmö som jag, vi är båda femtiotalister, vi rörde oss i ungefär samma kretsar och kan jämföra det gamla Malmö med det nya. Jag försökte göra det i min bok från 2015, Ett barn är fött på Sevedsplan. Från olika håll fick jag höra att jag var alldeles för pessimistisk i den. När jag nu reser genom Malmö med Åbergs bok tycker jag mig mest se en mängd exempel på att pessimismen är ytterst befogad.” Thomas Nydahl på sin blogg
“Lars Åberg intervjuar, kunnigt och drivet, med ett enormt faktamaterial i ryggen, många människor, kommunala tjänstemän och politiker. Alla vill inte vara med. Ilmar Reepalu, Malmös starke S-man under många år, tackar till exempel nej.
Men de som ställer upp har ofta en marknadsföringsinriktad retorik som är en slående kontrast till Lars Åbergs beskrivningar av det sociala haveri som råder i delar av Malmö.
De ser samma stad men vill berätta olika historier om den. I mötet mellan de historierna – Åbergs nattsvart kritiska och de ansvarigas syn som är mer hoppfull – lever Framtidsstaden.
Som ni säkert anar delar jag inte Lars Åbergs syn på multikulturalismen som en katastrof och ytterst orsaken till de samhällsproblem vi ser idag. Men det är nyttigt att läsa hans bok. Han är inte ensam.” Stefan Eklund i Göteborgs-Posten
“Journalisten Lars Åberg kan sitt Malmö. Så hans nya bok Framtidsstaden – om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då? är angelägen läsning för var och en som vill förstå sig på Sveriges tredje största stad. Men svar på titelns fråga ger inte hans reportage …
De problem Malmö har idag är inte bara Malmös. Men hur som helst måste de hanteras, inte skickas vidare … Ge staden en chans – då kan den fungera som förebild för resten av landet.” Heidi Avellan i Sydsvenskan
“Om Åberg vore en skicklig skribent skulle hans text kunna vara förledande. Han resonerar fullt rimligt kring identitetspolitik, kring upplopp i de fattiga stadsdelarna och om rastlösa, oreflekterade integrationsprojekt. Han ställer det välmående, självförtjusta moderna Malmö mot det fattiga, marginaliserade.
Åbergs tes, som långtifrån bara skymtar i undertexten, är dock av grovhuggen natur. Välfärden är på väg att vittra sönder under bördan av invandrare och flyktingar. Dessa manipulerar de sociala systemen, vägrar arbeta, organiserar sig i maffialiknande strukturer eller stiger ut ur moskén beredda att offra sig för jihadismen.” Olle Svenning i Aftonbladet (Läs Lars Åbergs svar till Svenning nedan *)
“Handfallna och svamlande kommunala tjänstemän och politiker finns på många håll i Sverige. Är det någonstans kommunala politiker och tjänstemän däremot verkligen lyckats göra skillnad är det just i Malmö. Öresundsbron, högskolan, Västra hamnen och mycket annat som åstadkommits får Malmös kommunala politiker och tjänstemän att framstå som ett föredöme i sin målmedvetenhet. Den grå och tråkiga industristaden med en dödsdömd industri har blivit en väl så vital stad som Stockholm och Göteborg.” Ola Andersson i Sydsvenskan
“Sydsvenskans kulturredaktion har valt att publicera en märklig recension av min bok Framtidsstaden. I Ola Anderssons text finns inte någon som helst argumentation som tidningens läsare kan förhålla sig till. Ingenstans i texten får man veta vad det är i mina väldigt konkreta beskrivningar av olika förhållanden i Malmö som skulle vara felaktigt. I stället domineras artikeln av personangrepp och kryddas med faktafel.” Lars Åberg i Sydsvenskan
“I Sydsvenskan den 17/1 skriver min gode vän Mikael Wiehe om mordet på Rosengård. Han gör det med starka känslor och stora ord. Känslorna är lätta att dela. Desto svårare att skriva under på hans entydiga förklaring till våldet i Malmös förorter. Visst har nyliberalism och avregleringar bidragit till att skapa ett mer ojämlikt samhälle men handlar det verkligen bara om detta? Knappast.
I sin förtjänstfulla bok om Malmö, Framtidsstaden, pekar Lars Åberg på en mängd andra faktorer som också bidrar till problemen: föråldrat klantänkande, reaktionär hederskultur, patriarkala värderingar, Ebo-lagstiftningen, en slapp vapenlagstiftning och en migrationspolitik som fått en gammal arbetarstad som Malmö att gå på knäna, till exempel …
Ska vi få bukt med våld och orättvisor i vår älskade hemstad måste det nog till analyser av alla orsaker till problemen, inte bara av någon enstaka. Åberg öppnar med sin orädda bok för ett sådant samtal.” Fredrik Ekelund i Sydsvenskan
“Lars Åbergs bok är en naken, saklig skildring av min barndomsstad. Åberg har, till skillnad från mig, förblivit Malmö trogen. I sextio år har han bott i Malmö, och i decennier har han, i egenskap av journalist bevakat staden. Jag har svårt att tänka mig någon som är bättre skickad än Åberg att skildra Malmös förvandling från en tämligen homogen arbetarstad, präglad av Kockums, fotboll och socialdemokrati till den delade stad Malmö är idag.” Ann Heberlein på Ledarsidorna
“Framtidslandet är egentligen en dyster läsning. För den som letar efter kittlande detaljer och makabra händelser, som hur en socialsekreterare får sin bil sprängd efter att ha nekat en kvinna det bidrag hon sökt, är boken dock stundtals en skattkista. Läser man boken med sensationslystna glasögon missas dock bokens huvudsyfte. Åberg har gjort sin research, pratat med ansvariga, vistats bland de berörda och lagt örat mot asfalten och känt vibbarna i staden. De specifika fall och händelser han återger är snarare penseldrag som målar fram helhetsbilden i boken.” Anosh Ghasri i NWT
“Kommunens ansvar är stort. Kanske övermäktigt stort på några områden. Det vill till att hjälpas åt. Ett sätt att hjälpas åt är att andra städer tar intryck av Malmös erfarenheter och ser till att inte vandra lika djupt in i problemen som vad Malmö har gjort. Vad kan Linköping göra bättre? Domineras insatserna i problemstadsdelarna av tramsiga projekt eller av en genomtänkt och konsekvent struktur? Hur kan Motala undvika att problemen förvärras? Förnekelse bor granne med kaos.” Widar Andersson i Corren
“Det tragiska är att Åberg inte ger några svar på hur vi kan se en framtid i Framtidsstaden. I stället tecknar han med svärta att det egentligen är för sent för allting – för välfärden, för Malmö, och därmed för Sverige. Det känns unket, bittert och långt ifrån den kraft som våldströtta Malmöbor visat den gångna veckan.” Katrin Säfström i Kvällsposten
“I Malmö ryms både fattigdom och framtidstro. Men statistiken berättar om en dyster och oroande verklighet … Även om det rödgröna styret sig anstränger sig för att göra Malmö bra för alla finns det en oroande berättelse om Malmö här, i vår officiella statistik. Lite mindre spektakulär än dödsskjutningar, men minst lika dramatisk. Statistiska centralbyrån, SCB, Boverket, Folkhälsomyndigheten och Brottsförebyggande rådet visar att de ekonomiska och sociala förutsättningarna är sämre för Malmö på nästan varje område …
Malmö är inte en stad, utan två, som sällan möts. Den sociala rörligheten minskar, när människor fastnar i strukturernas hårda grepp. Malmö behöver mer av det mesta som ökar tryggheten och tilliten. Inget samhälle mår bra av att ha det såhär. Så som Malmö bitvis fungerar nu kan inte Sverige fungera.” Liv Beckström i Dagens Arena
“Det är alltså infernobilden av Malmö Lars Åberg tecknar, och han bygger under den i intervjuer med forskare, kommunanställda, poliser och fastighetsägare. Frågan handlar till sist om ekonomi och välfärd: staten skjuter nu resurser till Malmös bräckliga ekonomi, men om Sverige följer Malmös väg, hur går det då med vård, omsorg och andra samhällsfunktioner i detta land?
… även om Sverige på både kommunal och statlig nivå är skyldigt till decennier av försummelser på integrationens område så är det ju långt ifrån hela sanningen. Skruvar man lite på optiken kan ju svensk integration i en europeisk jämförelse tvärtom se ut som en framgångssaga.” Lars Linder i Dagens Nyheter
“Sammantaget är boken en gedigen och mycket imponerande dokumentationsinsats om situationen, främst i Malmös så kallade sociala problemområden. Om man inte gillar den samtidsbild som de många fakta- och åsiktsfragmenten visar fram kan man antingen skjuta budbäraren Lars Åberg, och ägna sig åt simpel faktaresistent verklighetsförnekelse. Eller så kan man börja tänka på hur man ska förbättra den uppkomna situationen i Malmös problemförorter.
Kan all denna dokumentation avfärdas som fördomar, överdrifter, svartmålning? Vi-och-dom-tänkande? Är de ett osolidariskt hugg i ryggen på Malmö stad? Bör man tona ner verklighetsbeskrivningen så att politiker, företagare och ‘imagekonsulter’ kan marknadsföra Malmö som ett positivt varumärke på väg åt rätt håll in i en ljusnande marknadsframtid?
Är vidare den nakna sanningen rasistisk, en invandrarfientlig konspiration som ‘objektivt gynnar’ Sverigedemokraterna? Eller bör man som journalist säga som det är (som man har funnit verkligheten efter undersökning) för att därmed få till en konstruktiv diskussion om möjliga förändringsvägar att gå framåt?
Jag anser det senare vara journalisters plikt och allmänhetens rätt. Den vägen har Lars Åberg modigt följt.” Hans Norebrink på bloggen Lindelöf.nu
* LARS ÅBERGS SVAR TILL OLLE SVENNING (refuserat av Aftonbladet):
“Olle Svenning ger sig ut för att skriva en recension av min nya bok Framtidsstaden. I själva verket handlar hans text varken om min bok eller om mina uppfattningar utan om hans privata motvilja mot högerextremism – den delar jag – och mot att de sociala problemen i Malmö diskuteras i mera sammanhängande form. Malmö är en stad som de senaste decennierna förändrats både till det bättre och till det sämre. Utrymmet mellan det goda och det dåliga har under samma tid vidgats; det är om det förhållandet, den växande segregationen, som Framtidsstaden i första hand handlar. Jag skriver om det som fungerar illa i Malmö inte för att det ska bli sämre utan för att det behöver bli bättre. En slutsats jag drar är att det malmöitiska sättet att bedriva integrationspolitik på har drivit på segregationen. Oacceptabla förhållanden har av de ansvariga politikerna beskrivits som utmaningar och möjligheter. Eftersom den förda politiken har varit mindre lyckad finns goda skäl att föra en bred och djup debatt om eventuella orsaker och tänkbara alternativ. Med min bakgrund i den lokala kulturvänstern har jag med sorg i hjärtat tvingats åse hur det framför allt varit de rödgröna partierna som förnekat stadens problem och därmed försvårat försöken att lösa dem. Olle Svennings så kallade recension framstår som en ostrukturerad Twitter-kollektion på Donald Trump-nivå, och hans sätt att citera och sammanfatta befinner sig på samma plan. På gamla dar kommer han här ut som skrupelfri desinformatör.”
