Bildning kan inte inte bara hämtas utifrån, utan också inifrån. Människan kan bilda sig själv. Men då krävs en levande inre röst. För att studera hur sådana självbildande processer kan gå till, har författaren Carl-Göran Ekerwald vänt sig till dagböcker av författare som Vilhelm Ekelund, Olav Hauge, Sigrid Kahle och Sara Lidman.
2015 tilldelades den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset i litteratur för sitt ”mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”, som Svenska Akademien skrev i sin motivering.
Torbjörn Säfves alternativa svenska litteraturhistoria tar sin början 1543 – det år då Gustav Vasas bibel har distribuerats till alla kyrkor och rikslikningen av det svenska språket börjar – och avslutas 2012.
Olof Lagercrantz är en av 1900-talets främsta svenska publicister. Under sin tid som chefredaktör på Dagens Nyheter gjorde han tidningen till den centrala debattarena den aldrig varit, varken förr eller senare. Än idag väcker Olof Lagercrantz starka känslor – han är älskad och hatad, hyllad och omstridd, som få.
Förr var det en stor publik händelse när någon av landets ledande poeter publicerade en ny diktsamling. Poesin ansågs självklart utgöra en väsentlig del av landets offentliga liv.
“Ett stycke kvalificerad samtidshistoria präglat av ett temperament. I tider av bloggande, allmänt soffpratande och kolumnister som skriver hit och dit och ditt och datt är det som en befrielse att ta del av dessa texter.” Leif Larsson i Västerbottens-Kuriren
“Årets mest upplivande bok – en säregen studie över skönlitteraturens inte bara bildligt, utan rent bokstavligt vitaliserande kraft.” Astrid Söderbergh Widding i SvD