Vagga mig till sömns
Vagga mig till sömns är Barbro Lindgrens nionde bok där hon berättar om tillvaron i Glömminge och vad hon tänkt och gjort genom åren.
Glömmingeböckerna
Är detta verkligen stjärnor
En ny bok i Barbro Lindgrens originella serie tankeböcker.
Jag är som en lövsalsfågel
Barbro Lindgren är tillbaka med ännu en tankebok i samma stil som Ett nollsummespel (2013) och Om fällor och flockdjur (2016)!
Om fällor och flockdjur
Är jag ett flockdjur? Nej, det är jag inte och har jag aldrig varit. Man kan inte vara ett flockdjur om man behöver tänka mycket. Och det behöver man för att förstå något av detta obegripliga liv.
Varför inte tala såsom ett barn
I Varför inte tala såsom ett barn fortsätter Barbro Lindgren att fundera över livets stora och små frågor. Filosofisk hjälp hämtar hon nu framför allt från den portugisiske författaren Fernando Pessoa. Men även hunden Mimmi, grannar, barnbarn och inte minst korvskinnen ovanför Fäholmen spelar här viktiga roller.
Ett nollsummespel
I Ett nollsummespel fortsätter Barbro Lindgren att läsa filosofer och författare, promenera med sin hund Mimmi och fundera över livets stora och små frågor. Proust har blivit en ny favorit, trots att hans meningar nästan aldrig tar slut. Hon träffar sin arga vän Carin och den tävlingsfixerade Macke, som konstruerar de underbaraste drömmar när han inte kan sova. Och korvskinnet ovanför Fäholmen – som har en inte oviktig roll i tidigare böcker – har oväntat fått sällskap av ett annat!
Även en ihålig nöt vill bli knäckt
Det är mycket hett igen. På Fäholmen vädd, vitmåra och enstaka gula fetknoppar. Svens kor står stilla ute i vattnet eller ligger i tallskuggorna utanför lejonkulan, orörligare än någonsin. Själv känner jag större och större sympati för den gamla visan: ”Hej tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara, en liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär!” Det kunde Nietzsche, Schopenhauer eller jag själv lika gärna ha skrivit under på – särskilt jag, som just slagit upp vin i mitt glas.
Ingenting hände, två gånger
Våren har kommit till Glömminge, snödropparna spränger sig upp ur marken.
Att älska ett djur hade länge varit min dröm
Länge var Barbro Lindgrens kärlek till djur obesvarad. Inte ens sniglarna uppskattade hennes omsorger, fastän hon gav dem allt: kyrkor, bassänger, biografer och maskrosblad på fat.