Annika Elmqvist

Sprätten satt på toaletten

Sprätten satt på toaletten
och när han gick därifrån
så rann bajset ut i ån

Sen hitta han en vacker vik
där starta Sprätten en fabrik
sen dess var ingenting sig likt …

Så börjar bilderboken Sprätten satt på toaletten, som väckte stor uppståndelse när den kom ut 1970. Aldrig tidigare hade en barnbok laddats med ett så radikalt politiskt budskap. Den ömsom skälldes ut, ömsom hyllades – det senare av bland andra Barbro Bang Alving. Idag har boken fått något av en kultstatus och erövrat en plats på den lista över hundra omistliga barnböcker som DN upprättat.

Karneval ger nu ut denna barnklassiker i nyutgåva, den första någonsin!

PRESSRÖSTER OM DEN NYA UTGÅVAN

“Med Sprätten satt på toaletten åstadkom Annika Elmqvist inget mindre än den svenska barnlitteraturens fekala genombrott, något som skulle ge ekon decennier senare, i bland annat Pernilla Stalfelts Bajsboken från 1997.

I dag känns Elmqvists bilderbok märkligt fräsch, inte minst betraktad vid sidan av böcker av samtida anhängare till den sjaviga konturen, som Eva Lindström eller nämnda Stalfelt. Budskapet må vara tidstypiskt och förenklat, men historien om Sprätten tål att berättas på nytt. Att nyutgivningen sammanfaller med Nordkalks exploatering av Ojnareskogen på Gotland beror nog mer på tur än på tajmning, men det är omöjligt att inte dra paralleller till företagets planer på att bryta kalksten i omedelbar närhet till ett Natura 2000-område och Gotlands vattenreserv Bästeträsk.” Petter Lindgren i Aftonbladet

“Vänsterbarnboksklassiker från 1970, om Sprätten som blir rik på sin fabrik och smutsar ner miljön. Sedan kommer folket och tar över och allt blir frid och fröjd och miljöförstöringen slutar. Samma argumentationsnivå som den amerikanska konservativa Help, Mom, there are liberals under my bed som kom häromåret. Men varför inte? Låt barnen läsa många olika åsikter! Fascinerande fulsnygga teckningar.” Lotta Olsson i DN

“Bokförlaget Karneval har bra koll på att barnuppfostran och samhällsförändring hör ihop. Och det är det inte alla som vill komma ihåg, kanske av rädsla för att beskyllas för indoktrinering.

Så vid sidan av de viktiga politiska böckerna ger Karneval ut Barbro Lindgren (klassiker och nyskrivet), utvecklingspsykologi, och till och med bilderböcker. Förra året kom den underbara Djangon av Levi Pinfold, med djup inlevelse, visuellt och mentalitetsmässigt, i en svunnen romsk värld med trävagnar. Nu följs den upp med en mer traditionell berättelse av samma författare, om att inte vara rädd: Svart hund ger en kraftfull skildring av världen ur ett barnperspektiv, i hypnotiskt vackra färger.

Men Karneval trycker också om en av de mest anskrämliga bilderböcker som nånsin blivit en klassiker: rimsagan Sprätten satt på toaletten av Annika Elmqvist, ursprungligen publicerad 1970.

Och det är alldeles underbart gjort, för denna bilderbok är ett historiskt dokument av rang.”
John Swedenmark i Arbetet

“Sprätten satt på toaletten är en klassiker som alla hört talas om men dagens yngre människor knappast läst. Men naturligtvis är det en välgärning att ge ut boken på nytt efter 42 år. Och ingen barnbok har väl haft större politisk betydelse. Den kanske rentav skulle kunna fungera som partiprogram för Miljöpartiet. Men då får man bortse från den socialistiska tendensen och sätta den fysiska miljön före den fysiska människan, vilket Mp mycket riktigt gjort. Ty enligt Annika Elmqvist är ju inte felet med Sprätten att hans skit går rakt ut i vattnet, både från hans privata toalett och fabriken han äger, utan att han inte BRYR SIG fast han skulle ha råd att bygga ett reningsverk. Lösningen blir att hota att ta fabriken ifrån honom om han inte lovar att bygga ett – och det är ju en alldeles för radikal lösning för att tilltala sjuttio- eller åttiotalister. Så vem ska läsa om Sprätten för sina barn 2012? Kanske nostalgiska far- och morföräldrar i 60-årsåldern som läser för sina 6-åriga BARNBARN? Gör det – det är de värda!” Christer B. Johansson i Tidningen Kulturen

INTERVJUER

“Jag ville göra en barnbok om sådant jag tyckte var viktigt och hade själv börjat intressera mig för miljön. Jag tyckte att det var viktigt att ta upp ett sådant ämne med barnen för att föräldrarna skulle kunna prata vidare om det.” Ur en intervju med författaren i Kommunalarbetaren

FRÅN MOTTAGANDET AV BOKEN FÖRSTA GÅNGEN DEN UTKOM

“Ett glädjeämne är också Annika Elmqvists Sprätten satt på toaletten. Det är det eviga miljövårdsproblemet som ventileras, men på ett friskt och rentav roligt sätt. Det är en drastisk bildkonst med inslag av den analhumor i synnerhet små barn älskar så. Den borde gå hem långt ner i åldrarna, till exempel i förskolan.” Lennart Hellsing i Aftonbladet

”Fy, fy, så direktörerna bär sig åt! Den yttre vänstern bajsar aldrig.” Marianne Zetterström i Vecko-Journalen

“Sprätten satt på toaletten lyckas framställa miljövårdsproblemet, eller åtminstone en viktig del av det, i en form som är fattbar och rolig också för ganska små förskolebarn. Ett bättre sätt att utnyttja den tjatiga kiss-och-bajs-åldern till något vettigt kan man knappast tänka sig.” Maria och Peter Ortman i Sydsvenska Dagbladet

“Ful och tråkig och genant illa ritad.” Irmelin Sandman Lilius i Hufvudstadsbladet

“Sprätten borde få en renässans i dessa dagar. Både för att världen är galnare än någonsin och för att den nyenkla, raka tecknarstilen, där kanske Pernilla Stalfelt är det tydligaste exemplet, är så populär just nu. Och för att Elmqvists lite bakvända rim får en att gapskratta åt något som i grunden inte är så kul  kapitalismen.” Pelle Andersson i Aftonbladet

“Det blir svårt att förklara för ungarna hur detta … går att förena med Castros enmansshow, med Stalins återupprättelse, med skendemokratierna i Östeuropa och med förgudningen av Mao.” Gustaf von Platen i Vecko-Journalen 

OM FÖRFATTAREN

Annika Elmqvist är författare och konstnär. Hon har bland annat även givit ut två andra böcker om Sprätten – ”Sprätten på toaletten kommer igen!”
(Öga Hand 1987) och ”Sprätten på toaletten går för långt” (Öga Hand 2005) – och är medförfattare till den tecknade världshistorien ”Historieboken” (Ordfront 1970).