Douglas Murray

Kollektiv galenskap

Genus, etnicitet och identitet

Ett spöke går runt i världen … men denna ­gång handlar det inte om kommunismen, utan om den så kallade identitets­politiken. Enligt denna ideologi defini­eras ­­männi­­skor inte utifrån klass eller politiska pre­ferenser, utan utifrån en rad olika iden­ti­teter.

I Kollektiv galenskap undersöker Douglas Murray hur det identi­tets­politiska ­tänkandet har vuxit fram och hur det har tagit sig uttryck på fyra olika områden: homosexua­litet, feminism, ­etnicitet och transsexualism. Det gemensamma för dessa frågor, menar han, är bland annat att de började som legitima rörelser för mänskliga rättigheter, men att de någonstans längs vägen tappade riktningen.

Douglas Murray är författare och journalist. Han är kolumnist i Spectator och medverkar regel­bundet i bl.a. Sunday Times och Wall Street Journal. År 2017 utgav han The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam (Bloomsbury), som har översatts till 26 språk och i England sålt i över 100000 exemplar.

“Det här är en författare som har specialiserat sig på att uttrycka vad alla egentligen redan vet men är för att ­rädda att säga öppet … Murrays argument är både väl ­formulerade och väl uppbackade och hans iakttagelser är skarpa.” Lionel Shriver i Times

“Helt enkelt lysande. Efter att ha läst boken kände jag mig som att det var första gången på flera år som jag ­andats frisk luft. I tider av ­kollektiv galenskap finns det inget mer uppfriskande och i sanning provocerande än sunt ­förnuft.” Sam Harris

“Murrays senaste bok är mer än briljant och bör läsas, måste läsas, av alla. Han avslöjar skonings­löst det hyckleri och de generande mot­sägelser som så ymnigt ­förekommer i dagens woke-mode.” Richard Dawkins

“Murrays bok gör läsarens en stor tjänst genom att blott­­lägga den vänster-modernistiska ­trosuppfattningens över­­­drifter.” Eric Kaufmann i Financial Times

 

FRÅN MOTTAGANDET I SVERIGE

“Är det något som 1900-talshistorien lärt mig är det att sekter som vill börja från År Noll och därefter bygga sina tusenårsriken är villospår, vare sig de heter Kristi Brud, SA-stormtrupper, Röda Khmerer, Dubbelmaoister eller Queerteoretiker.

Jag har lärt mig att vara skeptisk mot grupper som inte förstår att det är en sak att kämpa för frigörelse och en annan sak att styra och ställa när segern är vunnen. Jag tror att jag delar denna skepsis med många människor, och är därför hoppfull att den nuvarande kollektiva galenskapen snart är över. Men det går inte utan kamp, argument och tålamod. Murrays bok är ett verktyg för att återställa andan från Martin Luther Kings tal [om att människor ‘en dag ska få leva i ett land där de inte blir dömda efter färgen på deras hud utan efter deras inre karaktär’].” Leif Strandberg på bloggen Lindelöf.nu

“Murrays vill peka på galenskapen och bidra till att starta om det offentliga samtalet på en lägre konfliktnivå. Att använda kön, sexualitet, etnicitet med mera som ett vapen för att bekämpa kapitalismen är destruktivt menar Murray. Han vill se ett samhälle där sådant som kön, sexualitet och etnicitet inte spelar någon roll. Ett samhälle där var och en inte döms efter sin hudfärg, utan efter deras karaktärs innehåll, för att låna Martin Luther Kings ord.

Oavsett om Murray kommer att ha framgång i sitt uppsåt så är hans bok ett av de främsta bidragen till en mer sansad debatt i svåra frågor. I förordet liknar Murray sin bok med en minröjningsmetod (The Giant Viper) som spränger en framkomlig väg igenom minfält snarare än att ge sig på att desarmera hela minfältet. Förhoppningsvis kommer andra att följa efter, för vi är i desperat behov av att göra upp med galenskapen.” Greger Ekman i Smedjan

“Bara att skamset tillstå. Även jag kan bli påverkad i en snedvriden riktning. Det var nämligen med en fördomsfull, kanske bättre färdig förhandsuppfattning jag närmade mig Douglas Murrays Kollektiv galenskap.

Jag syftar på den engelska originalutgåvan, men refererar här till den i svensk översättning. För att applådera bokförlaget Karneval som låtit översätta boken.

Min förhandsuppfattning baserad på den ofta förekommande, förvrängande bilden av Murray som ett slags Jimmie Åkesson i intellektuell förklädnad. En vulgariserad bild av honom. Från dörrväktarna till åsiktskorridoren. Diskursväktarna. Samtalssabotörerna.

Till den omstridde journalisten och författaren Douglas Murray drogs jag hursomhelst ohjälpligt. Insåg efter blott några sidors läsning att boken fördjupar min förståelse av tendenser i samtiden och förser mig samtidigt med en väldokumenterad idéhistorisk bakgrund.

Murray har språket i sin hand och visar med otaliga, direkt  skrämmande exempel på vad som händer när det sunda förnuftet och balanserande omdömet jagas på porten och en de förment goda och korrektas världsbild, som absolut inte får ifrågasättas, ersätter och slår rot.

Förr fanns vad som rubricerades vetenskaplig grundkurs för studenter. Jag har själv arrangerat sådan. Borde i nutiden anställas för både lärare och studenter. Som en obligatorisk introduktionskurs till högre studier, att tenteras av. Kurslitteratur: Murray. Jag anmäler mig härmed som kursansvarig och examinator.” Lasse Ekstrand på bloggen Lindelöf.nu

“Det är egentligen under min värdighet att recensera den spiksoppa till tankeskrift som är Douglas Murrays Kollektiv galenskap. Framför allt är det slöseri med tid. Allt i frågan är redan sagt.

Gillar du Ivar Arpi, Paulina Neuding och Ann Heberlein, och fortfarande tycker att det är lite kittlande med konservatismen efter ett liv hämmat av Sossesveriges ondska, då kommer du att älska den här boken. Den kommer att bekräfta allt du redan tror dig veta.

Det är en utsökt lagom berusande cocktail på Lena Andersson när hon är som mest yrvaket undersökande, Johan Wennströms förnumstiga hummande om konservativa dygder och valfritt crowdfundat debattinlägg av Rebecca Weidmo Uvell. Har du någon gång velat gå på en borgerlig middagsbjudning där vinet börjat verka och de mentala slipsarna lossats? För all del, slå till! Murray dukar upp så att borden dignar.

Det är illa nog att jag tvingats läsa eländet; jag tänker inte börja rabbla innehållet också.” Margit Richert i Aftonbladet

”Det som gör Kollektiv galenskap till en användbar bok är att Murray undviker att analysera varför vår tid präglas av politisk galenskap och masspsykos. Klokt. Det kan ju bero på mjöldryga. Vem vet på vad veganmuffinsen som serveras på Stockholms kaféer bakats? Så låt oss lämna orsakerna därhän. Det kanske faktiskt är en fråga för inspektörerna från Miljö- och hälsa.

Vad Murray försöker göra är istället att peka på det ologiska och osammanhängande i de idéer som torgförs i dag när det gäller kön, identitet och ras.

Innan man kan diskutera dessa uppfattningar måste de som hävdar dem skapa en inre logik i sina uppfattningar – inte bara utgå från sina egna känslor och upplevelser av att andra förtrycker dem och inte förstår dem.

Boken är ett godmodigt, vänligt och nödvändigt saneringsarbete. Ett försök att bjuda in den andra sidan till samtal.” Boris Benulic på bloggen Benulic.se